Dikt om 70-talets Linköping

av Etelka Svensson

Du sovande stad

du är ett barn

som stupar efter dagens bus

du renas under gryningens timmar,

du är fri från trafik.

Nattens regn sköljt bort fotspåren,

tvättat väggarna, tvättat luften

och sprider frid i sinnen.

Fabriksförbrukade kroppar hämtar sin kraft

ur sommarnattens tystnad.

Att gå mitt på Drottninggatan

cykla kors och tvärs

i gryningens tysta timmar

brutna av måsarnas skrän.

Molnet av kajor bryter upp

sveper in din sovande kropp

i ett nät av flaxande vingar.

Där sover stadens drömmar

vakande över den döendes bädd.

Solen föds fram ur asfaltens horisont

ett gällt skrik lämnar ett litet strype

livet andas av hopp och tillförsikt

"här är jag, ta väl hand om mig"

Tidig morgon på sommaren

i en storstads skreva

ögonen ler av solens strålar.

Din famn är mjuk och len

lindarna doftar som lindblommor skall

i en värld utan trafik,

jag älskar dina morgontimmar

dina sotiga gator

jag stryker mig mot dina väggar

och sjunker ner i din slitna rämna

tar emot min nya dag.

Vraket

Vraket - av Lisa Ekdahl

Bärga vad du kan från det här vraket
det finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag

säg minns du hur det är jag brukar vara
minns du hur stabil jag var igår
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Men mig ska du inte tycka synd om
du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställs i min väg för att du
kan återställa allt så allt blir bra.
Du kan enkelt göra allting bra

för nu ska du säga följ nu med mig
nu ska du säga ta min hand
säg att du begriper du förstår och allt det där
säg att du har känt precis såhär ibland
säg att du har känt såhär ibland

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag somnar att du vakar över mig
så att inget mera ont ska kunna ske
nu ska inget mera dumt få ske
säg mig att du lovar mig det

Bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
en liten motig dag, det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Låttexter!

..

Javisst. Skicka in låttexter som du tycker extra mycket om, som kanske har berört dig speciellt.

Svenska, engelska... filippinska ... samiska ... . .

.. så gör jag en liten sammanställning och lägger upp sen.

Goodluck

Inspiration i svart

detta är på allvar, detta är starkt

Det är djärvt. Det är oberoende. Först vill jag bjuda på ett citat ur boken som jag ska recensera. En poet är inbjuden till en Gymnasieklass. Hon läser sin dikt.

"Jordkocka jordkocka ich du vart moloken
Ingenting eller allting
icke sa Nicke, men du är du."

Eleverna skall sedan skriva ner sina intryck och lämna till poeten. Och, jag citerar:

"Jag utger mig inte för att vara någon särskild stor kännare av poesi (om man med kännare menar människor som läst litteratur-vetenskap på universitet och istället för att lita på sitt eget omdöme eller sina känslor i stället väljer att läsa poesi som andra läser matematik), men jag skrev i alla fall på pappret som gick runt: "Skit ner dig!" Inte överdrivet moget kan man så här i efterhand tycka."

Det är bland det roligaste jag har läst. Omoget? Säkert. Samtidigt fångar det lyrikens känsla - är det inte på riktigt, så skit ner dig, för detta är på allvar. I den korta meningen finns hela litteraturens motstånd samlat. Jag önskar att jag själv hade kunnat skriva just det - en smula oftare, en smula öppnare.

Det har knappast saknats handböcker i konsten att skriva - och inte heller har det precis varit en bristvara med litteratur som undersöker lyrikens och prosans möjligheter. Det avgörande problemet är naturligtvis att de flesta utgivna böcker i dessa genrer har varit undermåliga - för att inte säga patetiska. Om fokus inte har legat på mer eller mindre kreativa skrivövningar som "skriv om ditt rum med tio ord" så har det istället handlat om "ordets dialektiska rum som en transparant hinna". Medelvägen, den väg som ytterst har som mål att visa på framkomliga vägar till skrivandet har fattats. Det en skrivande människa ytterst behöver, före, under och efter skrivakten är hopp, förtröstan och en spark i arslet. Det får man av Marcus Birro, nu när hans Diktskola utkommer. Jag överdriver inte. Detta är dels det roligaste som jag har läst i genren, men också - på samma gång - det ärligaste och det modigaste. Birro skapar en förtrolighet i sin text. Det finns hela tiden en biografisk klangbotten. När han skriver om tips till diktuppläsningar eller hur en refusering går till väga - så berättar han samtidigt om sig själv. Hela tiden med ett drivet, hårdnackat språk som inte väjer för att vara grym:

"Får du ångest av att skriva? Men skit i det då!"

Marcus Birro har tidigare publicerat två diktsamlingar och tre romaner - och på ett plan fungerar denna hybrid mellan självbiografi och diktarskola som den enda egentliga bok man behöver när man kastar sig ut i bokstävernas hav.

Jag är imponerad. Besegrad.

Kristian Lundberg
Helsingborgs Dagblad 2003-10-06

Stoppa den vettlösa konsumtionen ..

..
Detta är i alla fall ett steg

www.swoppa.nu

Leve Ungdomen!

Leve Ungdomen - av Al

Leve ungdomen

Leve lungorna som börjar andas

ögonen som börjar se sig om

munnarna som börjar prata

tankarna som börjar virvla

Leve slarvet, ovanan, försöken

Leve de goda avsikterna

de halvhjärtade insatserna

all oreda som ska sorteras

rädslan, drömmarna och dumdristigheten

Leve modet och livsviljan

att kasta sig framåt med huvudet före

att slita sig loss från alla kedjor

att tro för mycket på sin egen förmåga

Leve ungdomen!

Andas

Andas - av Maria Johansson

ibland vågar jag inte andas
som om luften skulle berätta något
jag inte ville veta

eller kanske ville veta

ibland är det svårt att säga
vad som skulle vara värst

http://j-dikt.blogspot.com/