Dikt om 70-talets Linköping

av Etelka Svensson

Du sovande stad

du är ett barn

som stupar efter dagens bus

du renas under gryningens timmar,

du är fri från trafik.

Nattens regn sköljt bort fotspåren,

tvättat väggarna, tvättat luften

och sprider frid i sinnen.

Fabriksförbrukade kroppar hämtar sin kraft

ur sommarnattens tystnad.

Att gå mitt på Drottninggatan

cykla kors och tvärs

i gryningens tysta timmar

brutna av måsarnas skrän.

Molnet av kajor bryter upp

sveper in din sovande kropp

i ett nät av flaxande vingar.

Där sover stadens drömmar

vakande över den döendes bädd.

Solen föds fram ur asfaltens horisont

ett gällt skrik lämnar ett litet strype

livet andas av hopp och tillförsikt

"här är jag, ta väl hand om mig"

Tidig morgon på sommaren

i en storstads skreva

ögonen ler av solens strålar.

Din famn är mjuk och len

lindarna doftar som lindblommor skall

i en värld utan trafik,

jag älskar dina morgontimmar

dina sotiga gator

jag stryker mig mot dina väggar

och sjunker ner i din slitna rämna

tar emot min nya dag.